Hej igen - nu måste jag be er om ursäkt!

Förra inlägget blev ju superlåååååångt - oj oj oj då ... inte riktigt meningen att det skulle bli såååå lååångt, men återigen - som jag skrev - jag har ju SKRIVKLÅDA.

Hoppas bara att nån stackare orkade läsa igenom ALLT.

Tack i så fall till er ♥ en stor eloge till er som orkade ...

Dagens fundering:

Varför i hela friden bloggar man? Får man inte nog med prat och sånt på jobbet och hemma eller på stan??? Jag bara frågar.

Själv tycker jag ju om att skriva. Jag har många funderingar och tankar ... om allt möjligt kan man säga.

Hade en gång en blogg på Aftonbladet (faktiskt den allra första bloggen!) som jag döpte till Skrivklådan. Det var precis som jag kände det - jag skrev och skrev och skrev ... mening upp och mening ner.

Jag har nog alltid förr - när man var ung - skrivit dagbok. Nu har ju denna dagboken blivit ersatt av just en blogg. Det är kul att stöta och blöta sina tankar med nån annan också. Slänga ur sig en fråga och hoppas på svar ... från någon "där ute".

Det kan också vara terapi att få skriva av sig om man mår dåligt ... det tror jag faktiskt är jättebra. Det känns befriande på nåt vis att bara sitta och skriva - ja bloggens underbara värld är fantastisk!

Det som jag skriver här i min blogg, det är mina innersta och ibland lite virriga tankar. Men dom är mina … det är mina tankar, funderingar, frågor, berättelser … mina ord! Allt detta virrvarr av bokstäver – det är JAG. En blandad kompott av allt möjligt helt enkelt!

Men så är ju en blogg uppbyggd av … allt möjligt, blandat och virrigt och förstås också strukturerat. Sån är väl kanske jag då som människa också.

Det roliga med en blogg – det är ju att man kan skriva vad som helst – nästan! Det är en dagboksform det här bloggeriet. Förr i tiden skrev folk dagböcker, nu är det bloggar. Det måste ju finnas hur många bloggar som helst … för varje dag upptäcker jag någon ny, med sin egen historia, sitt eget och speciella utseende. Jag blir återigen faschinerad och sparar bloggen i mina favoriter på min dator.

Vad vill man egentligen åstadkomma med sin blogg. Varför börjar man att blogga överhuvudtaget. Det är frågor som jag har ställt mig själv sen jag upptäckte bloggens värld. Jag vet inte varför jag började första gången … bara att jag var nyfiken och registrerade mig på en blogg! Och var fast – i stort sett direkt, kan man nog säga!

Sen kom det väl lite eftersom det här intresset att blogga, ganska så fort måste jag säga. Det var hur kul som helst … ett sorts utbyte med andra, ett sätt att prata med folk som man inte ser, att utbyta berättelser och ta del av en sån enkel sak som vardagen hos andra! Det är faktiskt inte att förringa tycker jag. Tycker att denna tiden – har bloggat i över sju år nu på olika ställen – har gett mig mycket, dels kontakten med andra trevliga människor … nog finns det alltid ”rötägg” även här, folk som kan ge en elak kommentar (på Aftonbladets blogg har det varit så kallade bloggkrig p g a just elaka kommentarer och beskyllningar hit och dit!) – men dom allra flesta som man kommit i kontakt med – är ju hur trevliga som helst! Nästan så det känns att … dom där vill man ju träffa IRL!

På Bloggspace (där jag också bloggar) känns det som ett litet trevligt samhälle och med grannar som man lärt sig att uppskatta och tittar in hos flera gånger per dag!! Trevliga grannar är alltid bra att ha och inget man bara tackar nej till … så därför har jag blivit kvar där ganska så länge och kommer också att fortsätta ”bo” där för evigt skulle jag tro. Även om jag har många andra bloggar lite här och där, sporadiskt besökta av mig och uppdateringarna sker väl inte så där regelbundet på vissa bloggar, men jag vill ändå ha dom kvar! Lite nostalgi eller vad det är …

Men som sagt – frågan jag ställde i början av detta inlägget var ju – vad vill man egentligen med sin blogg!

Bara att få prata, berätta, visa, få ur sig något, att kunna använda bloggen som en kanal eller en ventil … det är nog av dom här orsakerna som man använder sin blogg till!

Men för mig är det ju också ett sätt att få skriva, vilket jag gillar nåt oerhört mycket. Att kunna få uttrycka mig med och av ord och meningar! Och eftersom jag älskar att läsa … så älskar jag ju också att skriva! Och samtidigt är det ju ganska så fashinerande det här med att blogga, man når ju ut till så många människor och snabbt! Jag tror också att många som är ensamma där hemma, också bloggar av den anledningen att dom får ett sällskap via bloggen! Dom behöver inte vara ensam så länge som dom sitter och bloggar, för alltid är det någon som svarar och kommenterar!

Men du då: varför startade du en blogg en gång i tiden? Vilken var just din orsak till att börja skriva genom bloggen. Vilket syfte hade du, vad var det du hade tänkt skriva om, hade du något bestämt ämne du tänkte skriva om … när du började din bloggarbana? Det hade inte jag … det bara kom lite eftersom … och gör så fortfarande … medans man sitter här vid bloggen, kommer ju idéerna sprutandes ur skallen!

Många har ju inredningsbloggar, matbloggar, handarbetsbloggar … och då är det liksom bara dom ämnena som dom skriver om och visar bilder från. Men i mina bloggar har det blivit ”stort som smått, allt möjligt, blandad kompott” hela tiden. Det finns inte bara ett ämne som intresserar mig och som jag vill skriva om eller läsa. Utan jag är ju liksom allätare … säkert som dom flesta är.

Nog surrat här nu av mig, ni vet ju redan vad min fråga var … så berätta gärna hur just din bloggarbana började och var och varför och när!

Själv började jag att blogga på MSN Space en gång, sedan var det på Aftonbladet den 19 juli 2006, för att följas under hösten av flera bloggar på Expressen, Blogdog, Blogger, Passagen, WordPress, Bloggspace, Webblogg, återigen på MSN Space och flera andra ställen …

Min blogg är min, den speglar mina tankar, funderingar, händelser – mitt liv. Min blogg är min ”datadagbok” – där minnesanteckningar skrives ner och bevaras, en ”vanlig gammaldags” dagbok som skrivs med penna … där vågar man kanske ändå skriva ner lite mera än vad man vågar här på cyberbloggen! Många öppnar sig totalt, men vissa saker finns som man kanske inte skriver ner i cyberrymdens värld!

Mina bokstäver som blir till ord och meningar och berättelser, dom svävar omkring för evigt här i cyberspacet! Alla har möjlighet att läsa dom – alltid … skrämmande tanke!

Min blogg är en ”ordventil” och ”tankebok” där jag kan ”avlasta” min hjärna som annars skulle koka över av tankar och funderingar *ler*. Tänk vad konstiga frågor och funderingar som helt plötsligt bara dyker upp där uppe i computern som ändå hjärnan är!

Jag älskar att uttrycka mig – med ord förstås – jag gillar ju att prata också!!! Men framförallt med ord och bokstäver … det har jag alltid gjort, tyckt om att skriva och berätta.

Jag har Skrivklåda … och jag älskar min blogg och bloggens underbara och aldrig sinande värld!

Vi är många, många runt om i världen som lämnar olika sorters spår och avtryck efter oss på internet. På massor av sidor och ställen, på gott och ont !

Bara här på bloggen... Jag undrar hur länge dom spåren kommer att sväva runt i cyberspacet ... länge länge efter det att vi själva är borta kanske!

Hur länge finns dom kvar och syns måntro? Det finns mycket information att hitta om massor med människor därför att vi helt plötsligt blivit så "öppenhjärtliga" i och med att bloggvärlden öppnat sig ... det finns ju hur många olika bloggställen som helst och överallt - i alla länder! Och hela tiden kommer det nya, både bloggare och bloggställen och vi bara fortsätter att lämna spår efter oss!

Mina egna ord "SVÄVAR" omkring där ute i cyberrymden och läses av vem måntro och av hur många och under hur lång tid? Skulle vara väldigt intressant att veta och att få svar på mina frågor.

Men hur är det egentligen med oss bloggare - när vi sitter och skriver i våra bloggar - tänker vi någonsin på att vem som helst och när som helst kan läsa allt vi skriver och se alla foton vi lägger ut. På oss själva, barnen, vänner och släkt, från hus och hem. Vi blottar oss väldigt mycket på bloggen tycker jag ... på gott och ont. Jag tror att vi människor faktiskt vill berätta om sina liv, visa sin vardag i form av text och bilder och foton. Jag tror att vi har ett enormt behov av att synas och bli hörda. Många blir det ju aldrig IRL ... men här syns vi och här hörs vi också. Men det är kanske inte alltid så bra ... det finns konstiga människor också där ute IRL.

Om inte vi människor ville berätta och delge andra sina liv, skulle inte bloggarna finnas. För vad skriver vi mest om - vi bloggare - jo våran gråa vardag och helt vanliga liv - som faktiskt dom allra flesta av oss lever!! Hela livet också ...

Det som jag skriver här i min blogg, det är mina innersta och ibland lite virriga tankar. Men dom är mina … det är mina tankar, funderingar, frågor, berättelser … mina ord! Allt detta virrvarr av bokstäver – det är JAG. En blandad kompott av allt möjligt helt enkelt!

Men så är ju en blogg uppbyggd av … allt möjligt, blandat och virrigt och förstås också strukturerat. Sån är väl kanske jag då som människa också.

Det roliga med en blogg – det är ju att man kan skriva vad som helst – nästan! Det är en dagboksform det här bloggeriet. Förr i tiden skrev folk dagböcker, nu är det bloggar. Det måste ju finnas hur många bloggar som helst … för varje dag upptäcker jag någon ny, med sin egen historia, sitt eget och speciella utseende. Jag blir återigen faschinerad och sparar bloggen i mina favoriter på min dator.

Vad vill man egentligen åstadkomma med sin blogg. Varför börjar man att blogga överhuvudtaget. Det är frågor som jag har ställt mig själv sen jag upptäckte bloggens värld. Jag vet inte varför jag började första gången … bara att jag var nyfiken och registrerade mig på en blogg! Och var fast – i stort sett direkt, kan man nog säga!

Sen kom det väl lite eftersom det här intresset att blogga, ganska så fort måste jag säga. Det var hur kul som helst … ett sorts utbyte med andra, ett sätt att prata med folk som man inte ser, att utbyta berättelser och ta del av en sån enkel sak som vardagen hos andra! Det är faktiskt inte att förringa tycker jag. Tycker att denna tiden – har bloggat i över sex år nu på olika ställen – har gett mig mycket, dels kontakten med andra trevliga människor … nog finns det alltid ”rötägg” även här, folk som kan ge en elak kommentar (på Aftonbladets blogg har det varit så kallade bloggkrig p g a just elaka kommentarer och beskyllningar hit och dit!) – men dom allra flesta som man kommit i kontakt med – är ju hur trevliga som helst! Nästan så det känns att … dom där vill man ju träffa IRL!

På Bloggspace (där jag också bloggar) känns det som ett litet trevligt samhälle och med grannar som man lärt sig att uppskatta och tittar in hos flera gånger per dag!! Trevliga grannar är alltid bra att ha och inget man bara tackar nej till … så därför har jag blivit kvar här ganska så länge och kommer också att fortsätta ”bo” här för evigt skulle jag tro. Även om jag har många andra bloggar lite här och där, sporadiskt besökta av mig och uppdateringarna sker väl inte så där regelbundet på vissa bloggar, men jag vill ändå ha dom kvar! Lite nostalgi eller vad det är …

Men som sagt – frågan jag ställde i början av detta inlägget var ju – vad vill man egentligen med sin blogg!

Bara att få prata, berätta, visa, få ur sig något, att kunna använda bloggen som en kanal eller en ventil … det är nog av dom här orsakerna som man använder sin blogg till!

Men för mig är det ju också ett sätt att få skriva, vilket jag gillar nåt oerhört mycket. Att kunna få uttrycka mig med och av ord och meningar! Och eftersom jag älskar att läsa … så älskar jag ju också att skriva! Och samtidigt är det ju ganska så fashinerande det här med att blogga, man når ju ut till så många människor och snabbt! Jag tror också att många som är ensamma där hemma, också bloggar av den anledningen att dom får ett sällskap via bloggen! Dom behöver inte vara ensam så länge som dom sitter och bloggar, för alltid är det någon som svarar och kommenterar!

Men du då: varför startade du en blogg en gång i tiden? Vilken var just din orsak till att börja skriva genom bloggen. Vilket syfte hade du, vad var det du hade tänkt skriva om, hade du något bestämt ämne du tänkte skriva om … när du började din bloggarbana? Det hade inte jag … det bara kom lite eftersom … och gör så fortfarande … medans man sitter här vid bloggen, kommer ju idéerna sprutandes ur skallen!

Många har ju inredningsbloggar, matbloggar, handarbetsbloggar … och då är det liksom bara dom ämnena som dom skriver om och visar bilder från. Men i mina bloggar har det blivit ”stort som smått, allt möjligt, blandad kompott” hela tiden. Det finns inte bara ett ämne som intresserar mig och som jag vill skriva om eller läsa. Utan jag är ju liksom allätare … säkert som dom flesta är.

Nog surrat här nu av mig, ni vet ju redan vad min fråga var … så berätta gärna hur just din bloggarbana började och var och varför och när!

Själv började jag att blogga på MSN Space en gång, sedan var det på Aftonbladet den 19 juli 2006, för att följas under hösten av flera bloggar på Expressen, Blogdog, Blogger, Passagen, WordPress, Bloggspace, Webblogg, återigen på MSN Space och flera andra ställen …

Min blogg är min, den speglar mina tankar, funderingar, händelser – mitt liv. Min blogg är min ”datadagbok” – där minnesanteckningar skrives ner och bevaras, en ”vanlig gammaldags” dagbok som skrivs med penna … där vågar man kanske ändå skriva ner lite mera än vad man vågar här på cyberbloggen! Många öppnar sig totalt, men vissa saker finns som man kanske inte skriver ner i cyberrymdens värld!

Mina bokstäver som blir till ord och meningar och berättelser, dom svävar omkring för evigt här i cyberspacet! Alla har möjlighet att läsa dom – alltid … skrämmande tanke!

Min blogg är en ”ordventil” och ”tankebok” där jag kan ”avlasta” min hjärna som annars skulle koka över av tankar och funderingar *ler*. Tänk vad konstiga frågor och funderingar som helt plötsligt bara dyker upp där uppe i computern som ändå hjärnan är!

Jag älskar att uttrycka mig – med ord förstås – jag gillar ju att prata också!!! Men framförallt med ord och bokstäver … det har jag alltid gjort, tyckt om att skriva och berätta.

Jag har Skrivklåda … och jag älskar min blogg och bloggens underbara och aldrig sinande värld!