Vi är många, många runt om i världen som lämnar olika sorters spår och avtryck efter oss på internet. På massor av sidor och ställen, på gott och ont !

Bara här på bloggen... Jag undrar hur länge dom spåren kommer att sväva runt i cyberspacet ... länge länge efter det att vi själva är borta kanske!

Hur länge finns dom kvar och syns måntro? Det finns mycket information att hitta om massor med människor därför att vi helt plötsligt blivit så "öppenhjärtliga" i och med att bloggvärlden öppnat sig ... det finns ju hur många olika bloggställen som helst och överallt - i alla länder! Och hela tiden kommer det nya, både bloggare och bloggställen och vi bara fortsätter att lämna spår efter oss!

Mina egna ord "SVÄVAR" omkring där ute i cyberrymden och läses av vem måntro och av hur många och under hur lång tid? Skulle vara väldigt intressant att veta och att få svar på mina frågor.

Men hur är det egentligen med oss bloggare - när vi sitter och skriver i våra bloggar - tänker vi någonsin på att vem som helst och när som helst kan läsa allt vi skriver och se alla foton vi lägger ut. På oss själva, barnen, vänner och släkt, från hus och hem. Vi blottar oss väldigt mycket på bloggen tycker jag ... på gott och ont. Jag tror att vi människor faktiskt vill berätta om sina liv, visa sin vardag i form av text och bilder och foton. Jag tror att vi har ett enormt behov av att synas och bli hörda. Många blir det ju aldrig IRL ... men här syns vi och här hörs vi också. Men det är kanske inte alltid så bra ... det finns konstiga människor också där ute IRL.

Om inte vi människor ville berätta och delge andra sina liv, skulle inte bloggarna finnas. För vad skriver vi mest om - vi bloggare - jo våran gråa vardag och helt vanliga liv - som faktiskt dom allra flesta av oss lever!! Hela livet också ...

Undrar just hur många gånger per dag man blinkar med sina ögon ...

... blink blink ... som en fyr blinkar man och har man då fått något skräp i ögat - ja då blinkas det ännu mera!!!

Vilka tankar och funderingar en människa kan få???????????!!!!!!!!!!!!!

... vad är livslust för dig? Vad innebär detta ordet ... Får tänka efter själv här lite ... att vilja leva, att vilja älska, att vilja ge och dela med mig av allt till någon annan, att se positivt på allt här i livet och inte gräva ner mig i onödan. Att inte bara klaga och se negativt på saker och ting ... att njuta av den tiden man har fått, att försöka göra det bästa av den. För tiden är ändå allt för kort för oss människor - varför skall vi då bara bråka, kriga, klaga, vara djävliga mot varandra och mot oss själva - varför kan vi inte alla njuta tillsammans - i fred och frihet - i kärlek.

Livslust är själva livet, kärleken, mänskligheten, att kunna se med positiva ögon på "hela alltet" ... att kunna ta tillvara på varenda liten sekund och händelse, att verkligen se livet, att se naturen och människorna som befolkar jorden.

Livslust är också att hela tiden vilja se något nytt, lära sig något nytt, träffa nya människor, se nya platser.

Livslust är att vara intresserad av livet och andra och sig själv.

Livslust är viktigt för mänskligheten - den är viktig för dig som person - för hade du inte den ... ja var stod du då och vad ville du då? Inte leva ... som faktiskt många inte vill i detta samhälle. Det måste vara hemskt att ha det så svårt så man inte vill leva ... stackars människor ...

Jag är glad och lycklig över att jag har livslusten inom mig själv och jag vill gärna dela med mig till dig!

Alla vet väl om att "ett gott skratt förlänger livet" ... det har man alltid hört och visst är det nyttigt med skrattet. Man mår så bra av att få skratta och man gör så andra mår bra också av att både hänga med i skrattet och höra andra skratta.

Endorfiner sätts ju igång i kroppen när man skrattar och dessa är visst nyttiga - man får ett välbefinnande och mår bra helt enkelt.

Man blir glad av att höra ett pärlande och hjärtligt skratt!

Själv är jag en gladlynt person, ser nog positivt på det mesta här i livet ... skrattar ofta, får andra också att skratta!

Jag är på gott humör och detta gör att livet blir mycket lättare att leva också ...

Så häng med i skrattet nu gott folk, ha ha ha hi hi ho ho ...

För alla vill vi ju bli äldre och skrattet förlänger ju livet - så tveka inte - skratta för livet bloggare å läsers!

Hur många sitter någonstans och väntar på den perfekte mannen eller kvinnan?
Finns denna perfekte personen någonstans, det finns nog någon som passar för alla ... men om det då också är den perfekte - ja det vet man ju aldrig helt säkert!

Man kan tro att det är den perfekte - men sen upptäcker man fel och brister - som gör att man inser - att det inte var den där perfekte som man trodde!

Lev livet och sitt inte bara och vänta!

Tids nog kommer det en person i din väg, som kanske passar just dig! Perfekt eller inte - spelar ingen roll - alla har vi fel och brister - men vi kanske kan komplettera varandra och framför allt trivas ihop som det perfekta paret!

600 gr torsk - fryst
3 dl smaksatt creme fraiche, välj efter egen smak
3 dl matlagningsgrädde
2,5 dl riven ost
2 st lökar eller purjo
tomatskivor
1 pkt frusen dill

Gör så här:

Tina upp torsken så den går att skära i bitar Lägg den i en ugnsform. Blanda ihop matlagningsgrädden med creme fraichen i en bunke, rör om tills det inte finns några klumpar kvar. Häll sen blandningen över fisken. Skär löken i mindre bitar och skiva tomaterna. Allt lägges på fisken. Toppa med riven ost och tillsätt till slut dillen.

Grädda i 200 graders ugn i ca 1 timme.

Smaklig spis!

Undrar just varför jag bara älskar svart - i alla dess former och på nästan vad som helst också! Svarta kläder - ja det har jag massor av, dras alltid till svart när jag är inne i en klädbutik eller skickar efter från någon katalog. Likaså smycken, skor, väskor, prylar, gardiner, kuddar, mattor, dukar ... you name it! Och tänk vad snyggt med svarta tallrikar eller glas - snyggt att duka upp en färggrann måltid på talllriken.

Kan just undra varför jag har denna förkärleken till just svart. Inte kan det då bero på att jag är en tragisk och mörk person, jag menar - jag har ett glatt och leende sätt, alltid snar till skratt och leenden, humoristisk och ingen tragisk person ... men varför det där svarta då finns hos mig, ingen aning faktiskt. Men det kanske kompenseras genom att jag köper mycket svart i mitt liv och vardag, jag behöver inte vara svart till sinnet! Spekulationer - inte någon vetenskaplig undersökning av detta fenomen med svart!! Det enda jag kan konstatera - det är ju att jag älskar svart - till allt i stort sett! Jag minns när jag var yngre och bodde hemma - så tyckte min mormor att det var hemskt att jag alltid gick klädd i svart! Dom äldre tyckte ju att svart var sorgens färg förr åtminstone - jag vet inte om det är så nu, men säkert är det så ännu. Och min man brukar kalla mig för svarta damen och säga - men har du inget annat än svart att ta på dig? Och visst har jag det. Älskar ju rött, blått, gult, vitt , turkost, orange och många andra färger. Men som sagt - svart har en dragningskraft på mig - kan inte förklara varför. Jag trivs i svart och känner mig hemma i den färger - det är jag helt enkelt. Kallar mig själv för en svarting!! Alla vet att svart - det är jag det!!

Om man hälsar på hos mig i mitt hus, så skall man också finna att svarta detaljer upptar en stor yta där ... mycket prylar som är svarta, gardiner och dukar, mattor och andra detaljer.

Gillar du svart???

Har ni tänkt på detta - om jag tänker på gult - då tänker jag på solen, maskrosorna, tussilagon i vårbacken, påsken. Om jag sen tänker på blått - då tänker jag vatten, himmel. Rosa färg ger mig en tanke på en gris, romantik, sött. Grönt - ja då tänker jag förstås på gräs, träd, växter, skog. Grått - då får jag tankar av disigt väder, dimma. Svart - då blir det mörker, sorg. Rött för tankarna till julen, till en röd liten stuga i skogsbrynet, tomten, rosor.

Tänk vad färger betyder mycket - färgerna sätter fantasin i rörelse, tankarna flödar fritt där uppe, men hur blir det för människor som inte någonsin har sett med sina ögon - dom som alltid varit blinda. Dom har ju ingenting av referera till - dom kan ju inte koppla ihop färger med saker och ting. Det är väldigt svårt att kunna förstå - hur dom tänker och "ser" färger och saker man pratar om. Det är med känseln i sina fingrar dom ser antar jag!

Jag är glad att jag kan se, att kunna se "alltet" som finns, att kunna se färger är så otroligt vackert, det skapar ju ett annat sorts perspektiv än om man bara såg allt i gråa nyanser, som faktiskt en del människor gör! Var tacksam för din syn - den som ger dig så mycket - vackert och gudomligt skönt - att få kunna vila sina ögon på naturen eller ett nyfött barn - vilken gåva här i livet! Tack ... nån! Jag ser ...