En tanke dök upp i skallen min - som vanligt. Förr i tiden var det ju s k kärnfamiljer alla - nästan - tillhörde. Men numera är det nog mera sällan en kärnfamilj existerar ... eller har jag fel?

Med kärnfamilj menar jag: mamma, pappa, barn. Hela livet - utan att "byta ut" någon person i familjen - om ni förstår hur jag menar.

Numera är det ju väldigt ofta "mina och dina barn", styvpappa- och mamma, en del säger till och med plastpappa och plastmamma - vilket jag inte gillar alls ... varför kan man inte bara säga mamma och pappa - även om det inte är biologiskt rätt alla gånger ... eller om så önskas förnamnen bara.

Min familj som jag har befunnit mig i dom senaste "många" åren ... är en kärnfamilj. Vi är intakt så att säga.

Men hur tänker ni då ni hör ordet kärnfamilj ... och hur viktigt tycker ni att det är med en sån.

Det är inte alltid bäst att bibehålla kärnfamiljen - inte till vilket pris som helst ... det kan fungera hur bra som helst även om det kommer nya "medlemmar" in i familjen.

Jag menar absolut inte att kritisera eller skuldbelägga någon med detta inlägget!

Men kul att höra era tankar runt det här ... om ni vill förstås.

Nu är det träning som gäller - vi skall ju passa in på stranden! Har ni tänkt på det? Och vi skall komma in i bikinin - aldrig ser man att det står att männen skall komma in i sina shorts - utan det är bara bikinin som skall passa - nog är väl det konstigt! Men vi är väl mera lättlurade vi kvinnor - männen är slugare än oss och skiter i sin lilla mage som putar! Vad tror ni om den teorin?

Men skämt åsido - det är väl aldrig fel att träna - bra för hälsa och välbefinnande - men jag tycker det är en dålig anledning att säga - "börja träna för att få snygg strandkropp och komma in i din bikini"! Jag menar: man kan väl träna för sin hälsa - inte för sin bikini eller strandbesöken!

Och varför skall magen vara platt bara för att vi vistas på stranden? Kan man inte acceptera alla människor - oavsett formen på deras magar?

En liten tanke och fundering så här på morronkvisten ...